Framtiden
Uteblivna inlägg de senaste dagarna har alltså inte berott på skrivkramp, snarare lack of time.
Snart drar jag! Vintern smyger sig på mig, hate it. Varje år är en prövning och den börjar i December. Iår tänker jag inte låta vinterdepressionen få ta sitt grepp om mig, jag stretar emot. Men är flykt verkligen det bästa medlet? Jag tror jag måste lära mig att hantera problemet istället, men jag vet itne vart det gror. Är det ensamheten?
Mitt lunchsnack med klasspolarna var i alla fall den en viss hjälp. För hur mycket jag än konstaterar att det är mörkt, kallt, ensamt och stressigt så är det bara jag som är i stånd attt kunna påverka det. Ett förslag lades upp om en månatlig aktivitet innefattatandes miljöombyte och socialisering. Goda ideér mina vapendragare spottade upp, no shit... Men jag tror det än dock grundar sig i mig själv. Så från och med nu så ska jag ta vara på dagarna och verkligen se ljuset i dom.
För just den här dagen har ingen tidigare varit med om och den kommer aldrig nånsin ska igen. Hela livet är fyllda med dessa oskrivna dagar, dagar som en själv har äran att fylla med det man vill. Fyllningsalternativ som finns att välja på är bl.a. sorg, glädje, empati, energi, hat, depression, entusiasm... Det är bara att välja ingredienser och börja baka!
Vuxenutbildning
Mycket plugg tar förvisso upp min dyrbara tid, men när man lever på en pinne så känns det ytterst ovidkommande. Dagens tid i skolan upptogs bl.a. med att diskutera önskan om en renodlad vuxenutbildning. En utbildning där unga naiva pojkar lär sig att bli män. Utbildningsprogrammet skulle innehålla såväl praktiska moment som teoretiska.
De praktiska momenten i vuxenutbildningen skulle exempelvis kunna vara hur man lär sig att knyta en slips, lära sig hur man stryker eller sätter på en tvättmaskin, byta däck på bilen, dricka en öl utan att behöva låtsas att den är god, öppna ett eget bankkonto etc.
De teoretiska momenten bör bl.a. innehålla att skaka hand när man möter en man med rang, spela golf på affärsmötena, dricka en whiskey på kvällen efter en lång och tuff dag, säga att det är mycket på jobbet när folk frågar hur man har det, stöna tungt när man reser sig m.fl. sociala spel.
Ni som har några fler bra exempel på vuxentecken i allmänhet och mandomstecken i synnerhet får gärna flika in.
Gränslöshet
Imorse skulle en snabb frukost sväljas ned för att så tidigt som möjligt kunna sparka igång med det berg av plugg som bildats. Dock fastnade jag framför kanal 5 som visade en i raden av amerikanska reality-serier. Jag är som tonfallet skvallrar om långt ifrån ett fan av den här typan av kommersiellt skit, men just från den här serien kunde jag inte slita mig.
Jänkarna hade lyckats fängsla mig framför någon form av "gå ned så mycket i vikt på så kort tid som möjligt tävling". Deltagarna, som mer liknade flodhästar i sin kroppshydda, tävlade mot varandra om vem som kunde förlora procentuellt mest vikt på begränsad tid. Varje vecka åkte följaktligen en ut efter att alla vägts in i någon form av "final-vägning", just denna vecka var det bara fyra stycken deltagare kvar och den sista innan finalen skulle få packa väskorna. När så den sista (och största) kliver på vågen för att väga sig ser man hur han skakar av nervositet...
...Vågen visar 104 kg, att jämföra me de 153kg han vägde elva veckor tidigare. Mannen brister ut i gråt och det bara ryser inom mig, en sån äkta glädje. Han berörde mig. Innan programet slutar får dom träffa sin personliga coach för att tacka av innan finalveckan skall börja. Coachen visar så en bild i real format på dem för elva veckor sedan. Mannen bryter återigen ihop och säger "I feel so sorry for that guy" och bestämmer sig för att lämna den tiden bakom sig.
Att utsätta feta människor för den här sortens medial exploatering är självklart en moralisk fråga, men sensmoralen i hela konceptet berörde mig något oerhört... Det är aldrig försent att förändra sig och att uppnå mål i livet, det handlar bara om hur mycket man väljer att begränsa sig.
Fruktsallad
Alla dom här tankarna komer av min stora passion för våren, då det blommar och lukterna oförvarnat väller över en. Fantastiskt! Luksinnet i all ära, men hand i hand går även smaksinnet. För vad går upp mot en saftig apelsin eller nyplockade smultron? Sommaren vart är du?
För att hedra smaksinnet har jag dagen till ära bestämt mig för att likna mina vänner vid frukter, bär eller grönsaker.
John Dunell - Papaya Med sin unikhet skiljer han sig från mängden, inte nödvändigtvis genom att sticka ut, utan genom att vara den färgfyllda papaya han är
Johan Karlsson - Jordgubbe Med sitt röda varma hjärta smakar han bäst till ett glas törstsläckande mjölk.
Moa Westman - Avocado Efter tid och värme mjuknar avocadon och uppvisar den mest njutbara smak du kan ana.
Mattias Karlsson - Apelsin Strålar av energi och friskhet, en frukt alla bör ta tillfälle att smaka.
Johanna Hilding - Passionsfrukt Färgfylld och otroligt smakrik
Henrik Jacobsson - Kivi Luden som en nallebjörn på utsidan, på insidan är han godheten personifierad
Det är några av alla de frukter som ingår i min unika fruktsallad jag får äran att smaka med jämna mellanrum.
Vilken frukt tycker ni att jag representerar?
Arbetsmyran
Morgonen rivstartade med en körning till Danderyd.
Natten var annars vacker i sitt lugn, att vakna utvilad är en självklarhet kan tyckas men än dock en så fantastisk känsla. Mina tankar går oavkortat till alla de club-freaken som envisas med utgångar varje helg samt mitt i veckan. Naturligtvis finns där ett nöje, men med den frekvensen så sticks det omedelbart hål på den så underbart utvilade bubblan, det är inte värt det.
Hur som helst så ringer telefonen kl 09:18, det är min vapendragare John som har något på hjärtat. Han ringer inte från vilken stationär telefon som helst, utan från sin arbetstelefon. Fint sa fisken om Johns karriärsklättring. I dags datum är John en gjuten sten som receptionist på företaget. Lokalisation? Östermalmstorg, fint ska det vá... Men tro inte att min gode vän John är en glidare, då misstar ni er. Han är, om vi ska tala klarspråk, en armbetsmmyra. En sann kämpe! Han är som Rambo himself placerad vid sittningen av nobelmiddagen när han sitter där i sin reception på Östermalmstorg. "No pain, no game"!
Nuförtiden är tjatas det ständigt om den finansiella krisen, något som positivt nog inte begår varken mig eller arbetsmyran eftersom vi sedan gymnasiet har vant oss vid att leva med den finansiellakniven mot strupen. Tillsammans pratar vi ofta om våra framtida rikedomar, "the pay off effect" osv. men det slutar alltid med att vi till vårt försvar övertalar varandra om att livet inte handlar om pengar (kiss my ass). Jag dock åtminstone att vi har råd med lite grönsaker och köttfärs, för på lördag är det ordinerat taco-kväll hos Simons residence...
Uppriktighet
Mina värderingar här i livet understryker bl.a. vikten av ödmjukhet men också stoltheten över sig själv. Många många fler saker präglar också mina tankar om personlighetsdrag jag värdesätter vänlighet, öppensinnighet, engagemang, empati m.fl är några av dom. Som en följd av dessa individuella ståndpunkter blir därför konsekvensen av att inte vara uppriktig och stå för sina värderingar att förnedra sig själv. Att inte sätta ned foten och säga "STOPP" när "stopp" skall sägas är det ynkligaste av alla världar.
För hur många ynkliga lagom-svenssons finns det inte därute? Rädda harar som försiktigt skuttar runt i sin hage och bokstaverar K.O.N.F.L.I.K.T.R.Ä.D.S.L.A. med sin harskit. Jag är trött på att ha dom omkring mig, jag är trött på att falla in i deras mönster. Jag slår ett slag för uppriktigheten! Jag är jag och det står jag för, det tycker jag du också ska göra!
Livet är en fest
I livets fest finns liksom vid vilken fest som helst också här dress-codes, medel & ting som påverkar vårt omdöme, tonvis av dynamik, skört porslin osv.
Efter sju år av mingel väntade förrätten. Denna var inte av ädlaste gourmet och svaldes med stridslysten vilja, ty artighet är mitt signum.
Menyn gled sedan in på bordet. Vid 16års ålder fick jag äran att välja själv. Ugnsgratinerad gåslever blev det, en rätt ingen vid bordet tidigare hade provat. Smaken var blandad, dock är det ett val jag idag inte ångrar.
De kommande åren skålades det friskt, de olika ingredienserna för varmrättentycktes mer och mer synkronisera med varandra.
Även om blickar på armbandsuret vittnar om stress och känslan av att festen är långt kommen exponeras så är det fantastiskt långt kvar till slutet och ännu har jag endast mött en bråkdel av alla gäster.
Dock just i detta nu, på detta sekundslag, sveper jag en nubbe. Dess beska smak tar sin tur runt inom mig, samtidigt som en våg av rysningar sprider sig. Nu är en krävande tid, håll för näsan och svälj...
Smultronteorin
Somliga vandrar med kompass omkring i den stora skogen för att finna dem, dock är de på kartan inte utmarkerade. Smultronen har hela tiden haft sin rot vid en och samma plats. När du passerade denna plats din första gång var där vinter och kallt, ingen tid för smultron att blomma. Din andra gång var där höst och rusk, upptrampad mark gav tecken av tidigare lyckosökare. Din tredje gång var där sol och strålar, smultronen hade med sin röda gnista aldrig lyst klarare. Nu var lyckan din.
Årstiderna får representera perioder i ditt liv. Tålamod är en dygd och förklarar vikten av att vara redo...
Pubertetsdjur
Min vana trogen älskar jag att förgylla situationer & konversationer med glädjefyllda skämt. Eftersom det är sällan jag kan låta bli att flika in dessa, yttrade sig idag Albin 11år. "Simon, du kan ju få vem som helst att skratta". Tack Albin, att kunna ge någon beröm och värme är något som alltid tänder ett ljus i min vinterkyla.
Huvudet är fridlyst
I värld av ytlighet är utåtriktade glädjespridare utrotningshotade.
Idag tränade jag mina 13åringar och energin sprudlade. Jag känner ett enormt ansvar att forma deras värderingar inför framtiden, för jag tillåter inga vita äggskal, jag vill ha hela gulan.
Träningen avslutades med spökboll på deras begäran, en lek jag så väl minns från min ungdom. Men jag hade tydligen glömt hur fantastiskt kul det var, att kasta boll på varandra och akta sig för densamma. Bollträffen fick ske överallt utom... - huvudet är fridlyst, ljöd en av ungarna mitt under rådande kalabalik.
Huvudet är fridlyst... Ja det är det fan för många. Eller snarare hjärnan kanske... Det repliken naglade sig fast hos mig då jag på bussen hem fick uppleva ännu en livscitron till busschaufför. Han missade två hållplatser varpå vid den andra kände han sig tvungen att skälla ut påstigande pga avsaknad av reflex.
- Om livet ger dig citroner, gör saft av dem...
Själsfrände
Du ska vakna vid min sida, höra min röst
Jag ska hålla dig hårt i världen den vida, i sorgsna tider ge dig tröst
Du ska se mig i ögonen och känna tillit, servera din själ i dess enklaste form
Jag ska vara dig trogen utan tendens till slit, att älska är självvalt ingen norm
Du vet vem du är, jag vet vem jag är
Men vilka är vi?
http://www.youtube.com/watch?v=3e1Wjyq-WKg
Valmöjligheten
Många gånger har jag blickat tillbaka på min uppväxt. Något krokig, något krävande, i mångt och mycket ett uppväxt fylld med hinder att forcera. Länge har jag gjort detta med vemod, med en känsla av orättvisa som om jag vore utvald för psykolgisk prövning.
Idag är jag 22 år gammal, ingen ålder i mångas ögon men en plats i ett vägskäl. Ett vägskäl som vittnar om val, val jag själv har makt att göra. För i allt vi erfar finns det vinklingar, desa är det jag själv som står för. Att älta uteblivna familjeband, brist på kärlek och svidande armbågsspetsar är ingen vinkling av förnuft. En vinkling av förnuft är att bearbeta, lära och uttnyttja de unika erfarenheter just jag har varit med om.
I min värld finns det mening med saker & ting, i min värld är missnöje ett val. Att leva i något otillräckligt och otillfredställande är detsamma som att välja bort förändring. I ett liv har vi valet att leva, vi har valet att leva med sorg, vi har valet att leva med glädje. Vad väljer vi?
Den här dikten skrev jag mitt i ett vägskäl:
Finding myself
Leaves är reluctantly but of necessity leaving their tree, flying from their well tethered twig - that fresh, independent branch, one, among others, born and shaped from an old supporting trunk - release me.
How could it be so very cold? Seeking warmth in order to survive... Someone once told me - salty water almost never freezes. How could mine? And, how could it last so long? Although it is possible to think it unfair that this icy chill is, as was, still trying its best to suck the sap, the strenght, out of this leaf; this leaf that is threatened with extermination... Nature is nature, and only the strongest will survive.
Finally the ice melts, even if it takes, however briefly, what might feel like a lifetime of bright sunshine; but who will take care of the puddle it now forms? No one cares. They believe the leaf has disapeared - but the truth is that it has been there all along, hidden beneath a rough layer of winter leaves, struggling, against all odds, to sruvive.
Suddenly the momentary touch of a spring day with its fresh green fruitful smell affects the leaf´s attempt at resurrection. Wood anemones and Colt fott sproud with great energysupporting the rebirth - the present is rebuilt both through and from a gloomy past.
Leaves don't start to grow on trees, they start to grow on the ground, and the more the sun shines the greater the likelihood of this time of becoming.
Having developed from a leaf stubbornly clinging to its past it becomes, slowly but surely, part of a well rooted tree. The present flowering of colours clearly indic
Möten
Människan som yttrade det internationella språket visade sig vara en temporärt anställd läkare i trakten och kom ursprungligen från Minnesota. Bärandes på sin idrottsbag förklarade hon att hon egentligen i huvudsak hade kommit hit för att få möjighet att spela Bandy på elitnivå. Tillhörandes USA:s damlandslag i Bandy var hon entusiastisk över att få lira med AIK:s damlag och pendlade därför ett par gånger i veckan mellan Näsbypark och Solna.
Där spatserade vi då mellan Roslags Näsby trafikplats och Näsbypark, eftersom jag gentlemannaenligt lovade henne att visa vägen dit hon bor. Det målades upp som någon patetisk raggningsfras det där, men om det ändå hade varit så väl...
Intressant med tolv personer med nio olika nationaliteter, en unik erfarenhet!
Det här mötet i ett samlingsalbum gav mig en mersmak av att snarast möjligt vidga mina världsliga vyer. I sammanhanget bör det noteras att jag nyligen har utfärdat en hemläxa till min kära vän Johan. Han skall innan tisdag ha undersökt resmålsalternativen Milano & Paris över nyår. På tisdagkväll kommer en uppdatering om vart jag befinner mig över detta nyår, vart det än må vara så skall det i varje fall innehålla unika möten med människor som lyckas berika mitt liv...
Känsloavföring
Dagen var inte direkt varit övergödd med impulser, men med den ödsliga tid mellan allt uppsatsskrivande jag hade hann jag än dock filosifera en del... Tankarna gick på promenad till den stora faktorn till varför jag skriver i den här bloggen. Det är inte för att jag ska marknadsföra min 18 årsdag, det gör andra så bra (dessutom är jag ju 22, så det blir indirekt en paradox svår att vrida), någon berömmelse genom att skriva om mitt liv drömmer jag heller inte om (nog för att jag främjar narcisism, men där är nog ändå gränsen nådd) och att jaga efter bloggbesökare känns som att pissa i motvind.
Nej jag tänker snarare på ett självförverkligande. Att i det här forumet och till vardags bajsa känslor utan att torka efter mig, om ni förstår vad jag menar. Att leva ut sina känslor är nämligen ett manifest för att kunna slappna av.
Mattias och jag kom idag in på den trevande och destruktiva känslan att "må dåligt". men det är inte känslan som är navet till den destruktiva känslan, där snarare att man kväver den (dvs känslan). Det är viktigt att i alla lägen leva ut sina känslor, att tillåta sig vara arg, ledsen, lycklig, besviken, kär, stolt etc... Det hela är en process i självutvecklande, så tveka inte! Det handlar inte om att må dåligt eller må bra, det handlar om att oavsett vad, att MÅ...
Här får ett av engelskans alla målande ord sin rätta plats... MOODY. Ordet betyder egentligen sur, men får i det här sammanhanget beteckna "känsloavföring". Vem passar då bättre in än Hank Moody från serien Californication? Den i särklass bästa serie jag har sett och för hans karaktär finner jag inga superlativor.
Till ovanstående text får jag direkta minnen till en kväll i Malta för 1,5 år sedan. Jag hade pluggat på EC Language school och likt de andra dagarna under den fyra månader långa vistelsen spenderat min dag med Johan. Under den kvällsjogg jag genomförde passerade jag den nedlagda militäranläggningen, forsatte nedför en lång nedförs backe för att då jag stannade till vid medelhavsklipporna möta en unik känsla. Vågorna slog mot klipporna och vindarna verkade vilja slita mig ut över havet. Jag var själv där, ingen som kunde se mig, ingen som kunde höra mig. Jag sträckte ut armarna som vingar, lutade mit huvud bakåt och skrek allt vad jag hade ut över havet. Jag kände en frihetskänsla sprida sig inom mig och upprepade mig ytterliggare än en gång, rysningar spred sig över hela kroppen när hela världen stannade. Tårar fälldes, jag var inuti mig själv... Frihet!
Release me! http://www.youtube.com/watch?v=sARJkrjjEG4&feature=related
Livet är en REA. Investera!
Sedan ungdomsår har jag ägt privlegeiet att bemästra mycket av vad som innefattar basal matematik, men idag löste jag nog den mest fundamentala ekvationen. Utan tal, uppställningar eller miniräknare kom jag till insikt om vart allt av vad jag är idag urspringer, att hela jag har en ursprungskälla...
Ursprungskällan personifierad skjutsade idag mig till Norrtälje och försåg mig med ett par extra hundralappar för att underlätta månadens finansiella upplägg. Ursprungskällan och jag har delat mycket i ett liv fullt av moln, ett liv som hittills mer än tillräckligt slingrat sig utanför de transporteffektiva motorvägarna... Men utan smärta ingen glädje i en skog utan stigar.
Det är fascinerande ändå hur man genom att fastna i det mörka förgågna, kan sluta drömma. Hur man i ett samhälle fyllt av stress inte har tid att leva ut, i vårat i-land inte ha råd att livsinvestera. Hur kan man gräma sig över problem i det förgågna när framtiden är tidsinställd? Imorgon är en annan dag och dess innehåll beror av vad jag fyller den med...
"Jag är lycklig" "Jag är lycklig" "Jag är lycklig"... så lyder orden jag på mornarna fyller min spegelbild med. Affirmationer benämns det, säger man nånting tillräckligt frekvent så inbillar man sig det...
John och jag utförandes nakenlopp på Danderyds IP. Livet har sina goda stunder...
Rosor i gyttjan
Imorse gick jag en lång och trevande dag till mötes. B-uppsatsen skall in på tisdag och jag älgar på... Det som imponerade mig duktigt idag var dock min inställning. Väl färdig med dagens session (16:20) såg jag till att time:a roslagsbanan perfekt. Men till min stora fasa var tågen inställda. "Strömmen är ur, en lastbil har kraschat", harklar en dov röst från en marinblå pyjamas med reflexer (banarbetare). "Kraschat på rälsen? Stockholm...", tänkte jag utan minsta tecken till förutfattad mening *not*. Dags att fnatta ur totalt nu tänker väl ni då... Men nej, jag svarade B1 med "jaja, det är inte hela världen". Vilken harmoni, vilket lugn, för en sekund kände jag mig sådär äckligt vuxen och förnuftig, som en ros i gyttjan. Underbar känsla! En timme senare var jag hemma, "nästa träning" kunde konduktören lika gärna ha sagt innan jag klev av.
Nyss ringde min käre klasskamrat Görgen. Förtvivlad förklarade han hur han grämde sig över uppsatsen, hur den hade sugit tag i honom och tvingat honom ned i partär. Jag fick bilder utav att Görgen, mitt under opponeringen nästa fredag som en blixt från klar himmel lägger uppsatsen på golvet framför vår handledare för att sedan bestämt spatsera ut ur rummmet. En klar och tydlig markering från hans sida, det om något kallar jag opponering! Dejá vu? Patetiskt...
Dock lyckades jag mer än nog mjuka upp den stela gamla gubben. Likt sin vana trogen hann han även denna gång leverera några fantastiska fraser. Färska som bullar presenteras de nedan.
"Hela bollen ska ligga stilla" - Personen har missförstått gamla sägen "hela bollen ska vara över linjen".
"Ska man föra in pungen vid samlag?" - KP, say no more. Görgen svarar, "ja, om plats finnes".
Vardagsbrytardags
Att det på samma livsfilosofiska-café satt två minkar i mjukisbyxor var dock rena parodin. Hur orkar dom är den första frågan jag ställer mig när jag ser dom... Kanske är detjag som lever i min lilla bubbla, men det finns alltså fortfarande sådana människor? Med sådana menar jag människor som lever i sina materialistika iglos, fan vad dom kan uppröra mig. Tio djupa andetag "Ouuzza"! Dags att göra sig påmind om ännu en lärdom jag erhöll av en god vän: "Sluta spill energi på dem Simon, man kan inte ändra på andra, man kan bara ändra på sitt eget förhållningssätt". Tack Görgen du berikar mitt liv!
Åter till mitt vardagsbrytande. Detta är något jag har ägnat mer av min tanke åt efter gårdagen. Som en del av mitt förhållningssätt mot omgivningen tänker jag försöka krydda min vardag oftare genom att utmana mig själv minst en gång i veckan. Det kan vara att t.ex berömma någon på bussen, ringa någon man inte har pratat med på flera år, skicka ett gammalt hederligt brev osv. Men det måste vara något som påverkar omgivningen positivt. Ett gott bemötande har man som sagt alltid igen, fråga bara busschaffisen i Täby C...
Studentliv
Klockan är 18:40 och jag kliver på buss 619 till Täby Centrum. Kvällens ärende? Storhandla! Innan jag kastade mig ut ur dörren hann jag tom checka hemfärdstid, 19:25. - Fan det borde man ju hinna, 40min för att handla. No business! Tänkte jag högt...
Väl framme vid Täby C nalkades det ingång till gallerian... STÄNGT!!? Sit on my face, som G. Albrelktsson hade sagt. Jaha vad man gör man nu då? Nu när jag har ätit falukorv, blodpudding och havregrynsgröt i en vecka så känns det ju ganska patetiskt att komma hem tomhänt när det väl ska handlas. Det blir ICA stop i Hägernäs, bussen går om tio. Lysande Sickan!
Tre gånger hinner jag påminna mig själv om att inte tappa humöret för en uppenbar skitgrej. "jag är glad, jag är glad, jag är glad".
- Går den här till Hägernäs?
- Jajamen min vän!
- Fantastiskt, jag är nämligen ny här (busllshit)
Efter några torra försök till invit av konversation med busschauffören innehållandes bl.a. "det är lugnt ikväll...?", gav jag upp. Dock släppte han mig mellan två hållplatser för att underlätta min vandringsfärd till ICA stop. * i kanten.
Efter att ha bekostat månadens matlager (1400kr!), så tog jag mitt pick & pack och gick åter mot busshållplatsen. Efter att ha korsat två minfält, blivit jagad av vargar, druckit mitt eget blod... Okej så illa var det inte, men i ärlighetens namn så grät jag av smärtan min träningsbag orsakade min axel. Meter kändes som mil och jag visste heller inte vart busshållplatsen låg då busschauffören med sin välvilja hade släppt mig tidigare... Likt guds uppenbarelse så dök hållplatsen dock upp framför mig. Jag sluggade mig fram till tidtabellen, 20:20. - Tio minuter. "there is a god", mumlade jag för mig själv.
Jag entrar bussen.
- Har du handlat?
Där sitter han och ler, min buss chaufför. Han fyller mitt hjärta med hallonsaft den mannen. Återresan till Täby C, blir ett utbyte av ord och mening som gör min afton. Jag förklarar för min gode vän busschauffören att jag är en fattig student som med min lie röjer mig fram genom den ekonomiska djungeln. Rak och ärlig som han är svarar han:
- Det härdar dig, man skall inte bli bekväm.
Chaffisjäveln har rätt tänker jag för mig själv.
- Ja du har väl rätt, för matbutiken kommer ju inte till mig i alla fall.
Vår konversation tangerar psykologi och pedagogik då han artigt frågar vad jag studerar. Varpå detta berättar han att han jobbar heltid på Danderyds psykiatri... jag avslutar med att tacka för hjälpen och han svarar "Ingen fara... Det kommer att gå bra för dig grabben".
En märklig känsla spred sig i mig när jag hade lämnat bussen. Hur fan kan en busschaufför göra ett sånt intryck? I ett år har jag gått och grubblat om jag inte borde ta kontakt med någon psykiatriker för att en gång för alla ta itu med allt jag bär på, men pengar har varit en faktor som hindrat mig, skepsis för statlig psykiatri en annan... Finns det någon mening med att detta händer? Benämner du detta "Timing"...?
Hallåvin
Woody Allen hade senare under kvällen förvarnat om en kameleontisk förvandling (snarare tecken på schizofreni) till J. Bond eftersom det nalkades Halloween fest. Ambitiös som Woody är med allt han åtar sig tycktes han redan under eftermiddagen gå inför rollen till 100 % då han levererade fraser som skulle stärka hans Bondiska karaktär. På en kvinnas replik angående hennes sexuella drift "It has been a dry season", skulle han utan minsta förbehåll svara upp med "well, you're lucky cause they're predicting thunderstorms tonight". Gosse vilken charmör!
Woody Allen Henrik Jacobsson
Kvällen blev f.ö. mkt trevlig, inte minst då jag och Gutte iklädda varsina monstermaskar (jag Alien & Gutte döskalle) på väg till tillställningen pratade ut om Norrtäljes skolpolitik. Det är höjden av sarkasm!
