Lunchkvack
Tentan till trots, dagens touchdown i min tankeverksamhet var nog snarare stunden vid lunchen. Denna timme som regelbundet upprepar sig ett flertal gånger varje vecka är "state of art" när det kommer till trevligt jävla skitsnack goa vänner emellan. För vad fan skulle en timmes lunch var utan ständiga sexsnack blandat med dom mest seriösa tränarfrågorna. Vid mitt favorit lunchbord sitter följande karaktärer:
¤ Görgen "G-spot" Albrektsson - Spyr dagligen ut dom skönaste uttrycken man trodde aldrig tidigare hade myntats.
¤ Janne "Bosön" Ferner - Dalmål när den är som bäst
¤ Ali Amini - Upprikitgare människa får man leta efter. Mannen som varje dag påminner mig om vad karaktär står för.
¤ Jonathan Haile - Varför spenderar jag inte mer tid med honom, "livet på en pinne" i hans sällskap
¤ Sena Tais - Den sexfixerade kvinnan med intimitetsproblem =)
Till dessa fem finns minst 5-10 fullt goda substitut som är ena jävlar på att skapa dynamik kring ett lunchbord.
Dagens samtal började med Jonathan, kring hur man på ett bästa sätt skulle kunna framställa en grenspecifik koordinationsbana för basketspelare och landade slutligen vid mitt & Alis konstaterande att vid bordet mittemot satt en kvinna. Klar att förvalta. Hennes makalöst sexiga look gick under facket "sekreterare", och vi alla vet ju att den looken innefattar smala glasögon, lite lätt uppknäppt blus, tighta byxor som framhäver den nedre posteriora delen av kroppen samt de där smala fagra läpparna täckta med läppglans. BINGO!
Ali konstaterade att min blogg snarar borde hetat "Sex, Long Jump and Rock'n roll", varpå Jonathan snabbt replikerade med "Sexathlon". Fyndigt gossar!
Tid för reflektion
Kvällen är egentligen den bästa tiden på dygnet, då menar jag den där tiden man har för sig själv innan man går och lägger sig. Dagen är då färdig och man kan sammanfatta dom intryck man har fått, eller helt enkelt bara filosofera fritt.
Några tankar som blossade upp för min räkning idag var t ex vad en lärare sa till mig i Malta. Mannen vid namn Danny sa något så vist som, "All in life is about timing". Den frasen har följt mig sen dess (1,5 år sedan) och känns som att den kan bli lite av en ledstjärna i mitt liv. Min tanke kring hans ord är därför att allting har sin tid, ges det unika möjligheter så ta dem, gör det inte det så låt bli. Man ska inte kasta sig in saker för sakens skull samtidigt som att man inte ska vara sen att hugga på minsta möjlighet som ges.
Jag drömmar om så mycket. En arbetskarriär som tränare, mental rådgivare m.m. Jag drömmer om total lycka, om familjeliv, frihet, resor... Jag drömmer, och drömmer, och drömmer... Men när jag ransakar mig själv så återkommer jag hela tiden till Dannys ord, "all in life is about timing". Så bra sagt! En dag sitter jag själv kanske där, med familj, ett jobb jag älskar, stort hus nära havet, trogna vänner, en inre frid. Ja kanske alla pusselbitar "time:ar" ihop sig tillslut...
Det här är den senaste låten jag spelar för att komma in i mitt filosof-mood =) :
http://www.youtube.com/watch?v=q1moiym6-Nk
Slut filosoferat för ikväll, tack bloggen för att du lyssnar.
Tentaplugg
Nog om det. Kvällen bestod å andra sidan utav ett riktigt mastodontträningspass. Herregud, när jag tog mitt pick & pack för flytt från Norrtälje till Täby hade jag inte riktigt i tankarna att kunna få till det så bra med träningen. Motivationen börjar sakta vakna till liv igen och idag kändes det verkligen skönt att få slakta kroppen ordentligt. Hur gott den marinerade fläskfilén sen smakade vågar jag knappt ta i min mun.
Det blir en tidig kväll ikväll, tenta imorgon som sagt...
Lite grått inlägg idag känner jag, men vafan livet är inte turkost varje dag.
Släktband
Ibland har man dagar då allting bara stämmer, jag tenderar att få till några fullträffar i månaden och det märks nog för omgivningen (?). Igår var det en sån dag, så på vägen till det månatliga styrelsemötet med min friidrottsklubb Rånäs 4H fick jag ett infall, att ringa min faster (som jag inte sett eller hört av/ hört av mig till på sedan studentens lyckliga dagar). Hon blev överlycklig och blottade för en stund min innersta ömhet i form av saltvatten i 639:ans buss från Stockholm-Rimbo. Dom som kan mig vid det här laget vet nog att jag inte gärna spyr upp min skäl bland folkmassor till vardags...
However, anledningen till att jag ringde min faster från första början var för att min kusin i vilken stund som helst föder sitt första barn. Det är glädje i dess sanna bemärkelse!
pssst. det blir en pojke...
Ja då var man fast då...
Länge har jag funderat på hur jag skall kunna få utlopp för alla mina tankar och filosofiska ideér som jag dagligen går och bär på... Blogga har väl aldrig känts lockande om jag ska vara ärlig. Men likförbannat så sitter jag här nu.
I mitt huvud gjorde jag snabbt en "för" lista beträffande bloggandets vara eller icke vara i mitt liv. Följande saker poppade upp:
• Jag har alldeles för många mörka tankar som måste ut på prent, terapi blir funktionen för bloggen.
• Det är förvånansvärt intressant att låta sig inspireras av bra bloggar, kaske har jag själv något att bidra med
• Jag har nog trots allt skugglagt ganska stor del av min personlighet trots min till synes sociala iver
Hmm, beträffande namnet... Jag antar att det är mitt poetiska jag som säger att jag inte kan heta "Simons blogg" eller dyl. Sen tycker jag det var ett fräckt ord, lite fyndigt sådär.
Dock har vägen till bloggning inte gått smärtfritt, bland tvivlarna har en av mina närmaste vapendragare utmärkt sig. Men nu du Johan håll i hatten, för nu blir det blogga av!
