själsbuffé

Tiden har sprungit förbi mig de senaste dagarna. Vem skapade egentligen dygnet? Konstaterande: Han var hur som helst girig med de timmar han försåg det med.

Uteblivna inlägg de senaste dagarna har alltså inte berott på skrivkramp, snarare lack of time.

Snart drar jag! Vintern smyger sig på mig, hate it. Varje år är en prövning och den börjar i December. Iår tänker jag inte låta vinterdepressionen få ta sitt grepp om mig, jag stretar emot. Men är flykt verkligen det bästa medlet? Jag tror jag måste lära mig att hantera problemet istället, men jag vet itne vart det gror. Är det ensamheten?

Mitt lunchsnack med klasspolarna var i alla fall den en viss hjälp. För hur mycket jag än konstaterar att det är mörkt, kallt, ensamt och stressigt så är det bara jag som är i stånd attt kunna påverka det. Ett förslag lades upp om en månatlig aktivitet innefattatandes miljöombyte och socialisering. Goda ideér mina vapendragare spottade upp, no shit... Men jag tror det än dock grundar sig i mig själv. Så från och med nu så ska jag ta vara på dagarna och verkligen se ljuset i dom.

För just den här dagen har ingen tidigare varit med om och den kommer aldrig nånsin ska igen. Hela livet är fyllda med dessa oskrivna dagar, dagar som en själv har äran att fylla med det man vill. Fyllningsalternativ som finns att välja på är bl.a. sorg, glädje, empati, energi, hat, depression, entusiasm... Det är bara att välja ingredienser och börja baka!