själsbuffé

Imorse gick jag en lång och trevande dag till mötes. B-uppsatsen skall in på tisdag och jag älgar på... Det som imponerade mig duktigt idag var dock min inställning. Väl färdig med dagens session (16:20) såg jag till att time:a roslagsbanan perfekt. Men till min stora fasa var tågen inställda. "Strömmen är ur, en lastbil har kraschat", harklar en dov röst från en marinblå pyjamas med reflexer (banarbetare). "Kraschat på rälsen? Stockholm...", tänkte jag utan minsta tecken till förutfattad mening *not*. Dags att fnatta ur totalt nu tänker väl ni då... Men nej, jag svarade B1 med "jaja, det är inte hela världen". Vilken harmoni, vilket lugn, för en sekund kände jag mig sådär äckligt vuxen och förnuftig, som en ros i gyttjan. Underbar känsla! En timme senare var jag hemma, "nästa träning" kunde konduktören lika gärna ha sagt innan jag klev av.

Nyss ringde min käre klasskamrat Görgen. Förtvivlad förklarade han hur han grämde sig över uppsatsen, hur den hade sugit tag i honom och tvingat honom ned i partär. Jag fick bilder utav att Görgen, mitt under opponeringen nästa fredag som en blixt från klar himmel lägger uppsatsen på golvet framför vår handledare för att sedan bestämt spatsera ut ur rummmet. En klar och tydlig markering från hans sida, det om något kallar jag opponering! Dejá vu? Patetiskt...



Dock lyckades jag mer än nog mjuka upp den stela gamla gubben. Likt sin vana trogen hann han även denna gång leverera några fantastiska fraser. Färska som bullar presenteras de nedan.

"Hela bollen ska ligga stilla" - Personen har missförstått gamla sägen "hela bollen ska vara över linjen".

"Ska man föra in pungen vid samlag?" - KP, say no more. Görgen svarar, "ja, om plats finnes".