Känsloavföring
Dagen var inte direkt varit övergödd med impulser, men med den ödsliga tid mellan allt uppsatsskrivande jag hade hann jag än dock filosifera en del... Tankarna gick på promenad till den stora faktorn till varför jag skriver i den här bloggen. Det är inte för att jag ska marknadsföra min 18 årsdag, det gör andra så bra (dessutom är jag ju 22, så det blir indirekt en paradox svår att vrida), någon berömmelse genom att skriva om mitt liv drömmer jag heller inte om (nog för att jag främjar narcisism, men där är nog ändå gränsen nådd) och att jaga efter bloggbesökare känns som att pissa i motvind.
Nej jag tänker snarare på ett självförverkligande. Att i det här forumet och till vardags bajsa känslor utan att torka efter mig, om ni förstår vad jag menar. Att leva ut sina känslor är nämligen ett manifest för att kunna slappna av.
Mattias och jag kom idag in på den trevande och destruktiva känslan att "må dåligt". men det är inte känslan som är navet till den destruktiva känslan, där snarare att man kväver den (dvs känslan). Det är viktigt att i alla lägen leva ut sina känslor, att tillåta sig vara arg, ledsen, lycklig, besviken, kär, stolt etc... Det hela är en process i självutvecklande, så tveka inte! Det handlar inte om att må dåligt eller må bra, det handlar om att oavsett vad, att MÅ...
Här får ett av engelskans alla målande ord sin rätta plats... MOODY. Ordet betyder egentligen sur, men får i det här sammanhanget beteckna "känsloavföring". Vem passar då bättre in än Hank Moody från serien Californication? Den i särklass bästa serie jag har sett och för hans karaktär finner jag inga superlativor.
Till ovanstående text får jag direkta minnen till en kväll i Malta för 1,5 år sedan. Jag hade pluggat på EC Language school och likt de andra dagarna under den fyra månader långa vistelsen spenderat min dag med Johan. Under den kvällsjogg jag genomförde passerade jag den nedlagda militäranläggningen, forsatte nedför en lång nedförs backe för att då jag stannade till vid medelhavsklipporna möta en unik känsla. Vågorna slog mot klipporna och vindarna verkade vilja slita mig ut över havet. Jag var själv där, ingen som kunde se mig, ingen som kunde höra mig. Jag sträckte ut armarna som vingar, lutade mit huvud bakåt och skrek allt vad jag hade ut över havet. Jag kände en frihetskänsla sprida sig inom mig och upprepade mig ytterliggare än en gång, rysningar spred sig över hela kroppen när hela världen stannade. Tårar fälldes, jag var inuti mig själv... Frihet!
Release me! http://www.youtube.com/watch?v=sARJkrjjEG4&feature=related
Fascineras verkligen av ditt skrivande - skriver så bra! =)
"Det är viktigt att i alla lägen leva ut sina känslor, att tillåta sig vara arg, ledsen, lycklig, besviken, kär, stolt etc... Det hela är en process i självutvecklande, så tveka inte! Det handlar inte om att må dåligt eller må bra, det handlar om att oavsett vad, att MÅ..."
Så jävla bra skrivet Simon!
